The scars reminds me that the past is real
Jaa, jag har ju inte skrivit på ett tag. men har inte kännt för det helt enkelt.
Var ju i finland tors-sön. hann träffa fammo två gånger och sen somnade hon in föralltid.
Det är hemskt och så tråkigt så det går inte att beskriva.
Vila i frid älskade fammo <3 Vi saknar dig så himla mycket!
Man vill känna sig ego och man vill bara ha henne tillbaka.
Men det går ju som inte. det känns hemskt och säga men det var nog det bästa för henne.
Nu slipper hon plågas av all smärta och hon kan säkert andas hur bra som hellst i himlen!
Man vill bara gråta helatiden men det tar inte tillbaka henne.
Man får helt enkelt lära sig att leva med att hon är borta och kommer aldrig mer tillbaka.
Det känns fortfarande overkligt fast jag var och sa hejdå en sista gång.
hon bara låg där utan alla slangar och grejer, vit hud och blåa läppar.
Det såg inte ut som fammo...
När dom körde iväg dig i sängen och du var inne i hissen och dom hade tyckt på knappen
i den talande hissen och den sa: dörranrna stängs. så fick man ett litet leende bara för att det lät så dumt.
Tänk om du kunde höra det.
Begravningen är den 4:de september
Man får ta ett sista farväl.
Jag vill inte att det ska vara sant, snälla.
Jag vill bara åka till finland och få dendär välkomnande kramen en sista gång.
Det har gått så snabbt. Förra sommaren var du ännu hemma och mådde bra.
Sen har du blivit sämre och sämre och sen fick du dendär sjukdomen.
Så när jag väl kom till finland var det inte det samma längre.
Du låg där i sängen och kunde knappt röra på dig, knappt andas.
Det var en jobbig känsla. men det känns bra att ha fått se dig levandes åtminstone.
jag hade sån tur att jag hann dit.
Det var skönt att vara i finland när du somnade för då fick jag vara med släkten.
och det känns som att det är lättare att inse att det faktiskt är sant.
Eftersom att jag har vetat ett tag att du skulle försvinna så tycker man ju att jag borde ha bearbetat det lite men det går inte att bearbeta sånt. man ville inte tro att det var sant. Men det var verkligen det.
Jag saknar sig så otroligt mycket fammo! Jag kommer aldrig glömma dig.
Vi ses i himlen sen när det är min tur. jag hoppas du tar emot mig med en såndär gosig kram som du alltid gav.
om jag skickar en sista slängkyss upp till himlen, tar du emot den då?
Var ju i finland tors-sön. hann träffa fammo två gånger och sen somnade hon in föralltid.
Det är hemskt och så tråkigt så det går inte att beskriva.
Vila i frid älskade fammo <3 Vi saknar dig så himla mycket!
Man vill känna sig ego och man vill bara ha henne tillbaka.
Men det går ju som inte. det känns hemskt och säga men det var nog det bästa för henne.
Nu slipper hon plågas av all smärta och hon kan säkert andas hur bra som hellst i himlen!
Man vill bara gråta helatiden men det tar inte tillbaka henne.
Man får helt enkelt lära sig att leva med att hon är borta och kommer aldrig mer tillbaka.
Det känns fortfarande overkligt fast jag var och sa hejdå en sista gång.
hon bara låg där utan alla slangar och grejer, vit hud och blåa läppar.
Det såg inte ut som fammo...
När dom körde iväg dig i sängen och du var inne i hissen och dom hade tyckt på knappen
i den talande hissen och den sa: dörranrna stängs. så fick man ett litet leende bara för att det lät så dumt.
Tänk om du kunde höra det.
Begravningen är den 4:de september
Man får ta ett sista farväl.
Jag vill inte att det ska vara sant, snälla.
Jag vill bara åka till finland och få dendär välkomnande kramen en sista gång.
Det har gått så snabbt. Förra sommaren var du ännu hemma och mådde bra.
Sen har du blivit sämre och sämre och sen fick du dendär sjukdomen.
Så när jag väl kom till finland var det inte det samma längre.
Du låg där i sängen och kunde knappt röra på dig, knappt andas.
Det var en jobbig känsla. men det känns bra att ha fått se dig levandes åtminstone.
jag hade sån tur att jag hann dit.
Det var skönt att vara i finland när du somnade för då fick jag vara med släkten.
och det känns som att det är lättare att inse att det faktiskt är sant.
Eftersom att jag har vetat ett tag att du skulle försvinna så tycker man ju att jag borde ha bearbetat det lite men det går inte att bearbeta sånt. man ville inte tro att det var sant. Men det var verkligen det.
Jag saknar sig så otroligt mycket fammo! Jag kommer aldrig glömma dig.
Vi ses i himlen sen när det är min tur. jag hoppas du tar emot mig med en såndär gosig kram som du alltid gav.
om jag skickar en sista slängkyss upp till himlen, tar du emot den då?
Kommentarer
Trackback
